Det blev inte som vanligt – men det blev bra ändå

Tankar och minnen från det gångna året finns det gott om bland kollegorna i kommunen. Här delar kommunikatören Cecilia Werner med sig av sitt coronaminne.

Hon sitter vid köksbordet, i mysbyxor och tjocktröja. På dataskärmen framför henne syns fyra klasskompisar. De går sista terminen på tekniska programmet och jobbar med sitt specialarbete. Snart ska de ha sitt studentutspring – hoppas de.

Vi är där för att prata med Maria om hur det är att ha distansundervisning, och hur det känns att kanske inte kunna fira studenten som vanligt. Både Maria och hennes kamrater är så ledsna, och samtidigt så hoppfulla, att det skär i hjärtat.

De förstår nödvändigheten med restriktioner, absolut. Men i deras garderober hänger balklänningar, festlokaler är bokade och i skolan är väggarna prydda med nedräkningskalendrar, en för varje klass.

– Det är så hemskt att tänka på att ingen fyller i dem. Att vår nedräkning till studenten bara tog slut mitt i, säger Maria.

Dagen efter går PS lärare och kryssar i alla dagar på kalendrarna. ”Vi räknar ner åt er!” skriver de på Instagram. Och när studentdagen kommer träffar jag Maria, hon har vit klänning och strålande glada ögon. Nej, det blev inte som vanligt. Men det blev bra ändå.

Läs mer om Marias studentvår:

Maria och hennes vänner hoppas på en ljusnande framtid

Senast publicerad: