Ledarskap i en kris

Hur har det varit att leda Varbergs kommuns arbete i en sådan här oförutsägbar tid? Vad har varit den största utmaningen med detta annorlunda år? Här delar kommundirektör Carl Bartler med sig av sina reflektioner.

Det var i början av året som nyhetssändningarna började rapportera om ett virus, till och med en eventuell pandemi. Men det verkade ett tag som att smittspridningen höll sig långt från Sveriges gränser och den största oron hade ännu inte smugit sig på. Det var inte förrän coronasmittan letade sig in i Europa och vidare norrut som allvaret började sjunka in.

– I slutet av februari insåg vi att vi måste agera, säger kommundirektör Carl Bartler.

Den 28 februari kallades bland annat medicinskt ansvarig sjuksköterska och ledning för skolsköterskorna till ett möte – det första dokumenterade coronamötet på kommunen. Carl började märka av oron från både medarbetare och medborgare i februari, när osäkerheten kring allvaret av det man såg på nyheterna blev uppenbar.

– Hur hotande är detta för min egen hälsa? Vad är det här för typ av smitta? Min känsla var att det här kommer bli ett långvarigt förlopp, säger Carl. Det kommer påverka hela samhället. Vi som kommun är rustade för mycket, men kunskapen om pandemin är begränsad. Vi bestämde att vi skulle följa Folkhälsomyndighetens råd och inte göra egna lokala tolkningar.

Personalen prioriterades

Något som blev viktigt redan från början, var att se till att bemanningsfrågor och kommunikation ut till personalen prioriterades. Med ett för stort bortfall av personal skulle arbetet inte kunna upprätthållas på önskvärt sätt. Det var hela tiden en avvägning och en utmaning att få medarbetare att känna sig trygga och samtidigt möta medborgarnas utökade servicebehov, enligt Carl.

– Ytterligare en utmaning har varit att pandemin har påverkat våra organisationer så olika. Hur hittar man ett förhållningssätt och en kommunikation som känns relevant för så många som möjligt?

Stort informationsflöde en utmaning

Mitt i det enorma informationsflödet från olika myndigheter har Carl och hans medarbetare varit tvungna att gallra och sortera för att föra vidare relevant och korrekt information till både medarbetare och medborgare.

– Det viktigaste har varit att skapa tydlighet och struktur i organisationen och koka ner informationen till det mest relevanta, säger Carl. Vilken information ska vi skicka vidare ut i organisationen? Vilken information generar oro?

Det har enligt kommundirektören också varit en utmaning att vidta åtgärder vid rätt tillfälle, och att lägga fokus på rätt sak. Risken finns annars att kommunen tappar medborgarnas förtroende, och att deras uthållighet äventyras.

Pröva sitt ledarskap

Även om det har varit ett annorlunda och utmanande år, finns det ljusglimtar och uppfyllda mål att prata om också.

– Det här är en möjlighet i allt elände att pröva hur vårt förhållningssätt och vår funktion klarar sig, säger Carl. Att se att vi har förmågan har varit otroligt värmande. Vi vill upplevas som en trygg ledning, även om vi ibland behöver tycka och tro saker som vi faktiskt inte vet. Ur ett egoistiskt perspektiv har det också varit ett otroligt tillfälle att pröva sitt ledarskap och sin kommunikationsförmåga. Med skräckblandad förtjusning.

Kommunens förhållningssätt och trygga ståndpunkt har även färgat näringslivets resonemang, enligt Carl. En önskan från bland annat krögarna var att kommunen skulle hålla förskola, grundskola och omsorg öppna, för att de och resten av Varbergs näringsliv inte skulle tappa personal. Detta löfte har kommunen hållit, och samarbetet och kommunikationen med näringslivet har fungerat bra.

Den andra vågen

När den andra vågen av corona nu sveper över världen väntar nya utmaningar, både för medborgarna, kommunens medarbetare och kommundirektören.

– Jag tror att den andra vågen blir svårare än den första av flera skäl. Smittspridningen verkade vara mindre när vi kunde vara utomhus och det var varmt. När semestern låg framför oss var den ett tidsmässigt mål och en andningspaus. Nu är tidshorisonten mycket längre bort.

Det finns en trötthet, både hos medarbetare och medborgare, och en längtan efter det normala. Men hur kommer det normala att se ut när corona till slut har klingat ut?

– Jag tror inte att det normala ser likadant ut som när vi började, säger Carl. Vad är det egentligen för normalläge som väntar efter pandemin? Något som jag har märkt är att det är lättare att gå upp i beredskap än att avveckla och återgå.

Att pandemins risker och smittspridningen inte är en kommunal eller statlig fråga, vill Carl också betona. Det handlar om att alla måste ta sitt eget ansvar, och inse att detta är i hela samhällets intresse. Samtidigt arbetar kommunens medarbetare hårt och tålmodigt, som en gemensam organisation mot ett gemensamt mål.

– Det värmer en kommunaltjänstemans hjärta, avslutar Carl.

Senast publicerad: