Problemlösning utifrån olika behov

Digitalisering har varit nyckeln för att upprätthålla många kommunala verksamheter under pandemin. Men i vissa fall kan det stjälpa snarare än hjälpa och då gäller det att hitta andra lösningar. Det vet Christer Allestad, avdelningschef på utbildning- och arbetsmarknadsförvaltningen.

Det har varit full rulle inom de flesta kommunala verksamheter under året, med anpassningsarbete och nya lösningar. Så även i verksamheterna som Christer Allestad ansvarar för. Christer är avdelningschef på utbildning- och arbetsmarknadsförvaltningen och har tillsammans med sina kollegor arbetat med att försöka ställa om efter alla elever och deltagares behov.

För vissa har möten och undervisning på distans fungerat utmärkt, medan fysiska möten har varit en förutsättning för framgång för andra. Vuxenutbildningen är den av Christer Allestads enheter som kanske var bäst rustad för förändringarna som corona förde med sig.

— Vi har alltid haft en flexibel undervisningsform, för att kunna anpassa utbildningen efter alla, säger Christer. Vissa arbetar till exempel samtidigt som de studerar, och kan bara plugga på kvällarna. Digitala lösningar fanns alltså redan på plats.
I vissa fall har dock behovet av undervisning på plats funnits. Då har elevantalet sänkts drastiskt och dygnets alla timmar utnyttjats på ett annat sätt än tidigare. Undervisning har skett både tidig morgon och sen kväll, allt för att minimera antalet personer som samtidigt befunnit sig i lokalerna.

Logistiska lösningar istället för digitalisering

En verksamhet som fungerar mindre bra att digitalisera är SFI, svenskundervisningen för invandrare. Där har undervisning på plats varit en förutsättning för att eleverna ska kunna lära sig och fortsätta framåt i sin språkutveckling.

– Det har varit speciellt svårt att genomföra digital undervisning med den grupp som ännu inte behärskar den skrivna språket, säger Christer. Men det gäller att hitta vägar framåt, och inte låta eleverna stanna upp. Alla har olika behov.

Även arbetsmarknadsenheten har valt bort digitaliseringen, och istället gjort logistiska lösningar för att kunna behålla de fysiska mötena. Många av AME:s deltagare behöver stöd för att kunna komma vidare och fortsätta sin utveckling, och där hade digitaliseringen satt käppar i hjulet.

– Vi genomförde en riskanalys, och vi kom fram till att det psykiska måendet hos deltagarna hade påverkats och att många hade backat i progressionen om digitalisering av möten och samtal hade införts, säger Christer. Istället utökades städningen i lokalerna, och vi gick varje morgon igenom hur många människor som skulle befinna sig i lokalerna under dagen. Ju mer strukturerat det är, desto mer flexibel kan du vara.

Ur krisen kom ett gott samarbete

Självklart medför coronaförändringarna både positiva och negativa effekter. Christer tycker att det nya sättet att träffas och ha möten digitalt har fört med sig både negativa och positiva konsekvenser.

– Resetiderna till och från arbetet och möten har minskat, och det har gjort att arbetsmiljön blivit bättre, säger Christer. Men jag saknar den positiva energin i de fysiska mötena. Den upplever jag inte på samma sätt digitalt.

Våren och sommaren har också skapat minnen att ta med sig framåt. Christer berättar om de feriearbeten som varje år finns tillgängliga för gymnasieungdomar i kommunen. Vanligtvis erbjuds cirka 160 platser till runt 220 sökande, men i år ansökte över 330 ungdomar. Den kommunala omsorgen hade inte resurser till att ta emot feriearbetare mitt under pandemin, vilket medförde att de tillgängliga platserna nästan halverades. Christer och hans medarbetare vände sig då till övriga förvaltningar och bad om hjälp. Kunde de ta emot några arbetsglada ungdomar?

– Gensvaret var helt magiskt, minns Christer. Det var så många som ställde upp.

Till slut fick ett par hundra ungdomar ändå ge sig ut i arbetslivet och testa på hur det är att vara kommunmedarbetare. Detta tack vare gott samarbete och den laganda som växt ur en brinnande kris.

Senast publicerad: